Genier
Kända genier
Ett geni är en person med extraordinär intellektuell begåvning. Genom historien har det funnits en rad genier inom flera olika områden.
Albert Einstein
Albert Einstein föddes i Ulm i södra Tyskland den 14 mars år 1879. Albert uppvisade ingen extrem begåvning som skolpojke, var inåtvänd och ganska isolerad. Han kom så småningom in på Zürich tekniska högskola, ETH (Eidgenössische Technische Hochschule). Einstein studerade här för stora naturvetare som fysikern Heinrich Weber och matematikern Hermann Minkowski. Einstein var dock mer intresserad av den "nya" fysiken som undervisades av bl a Weber och det ledde till att Einstein försummade kurserna och han lade tiden på studier av de nya ämnena som Maxwells lagar inom elektromagnetismen. Detta fick lärarna att uppfatta Einstein som lat och ignorant och ledde till att Albert inte fick någon plats som assistent trots att hans betyg var 4,91 av möjliga 6,0.Efter ett par vikariat som lärare fick han mycket tack vare Marcel Grossmann och dennes far jobb på patentverket i Bern i juni år 1902 som tredje gradens teknisk expert. Här hade han gott om tid för sina studier, både eftermiddagarna och helgerna var lediga. Mellan åren 1901 och 1904 koncentrerade han sig på att studera krafter mellan molekyler i vätska samt värmeledning och resultaten publicerades i "Annalen der Physik". I början av år 1905 återvände Einstein dock till Maxwells elektromagnetiska lagar och problemet med nollresultatet vid Michelson-Morleys experiment som George Fitzgerald (1851-1901) och Henrik Lorentz (1853-1928) med flera redan hade snuddat vid. Tack vare konversationer med en annan tidigare kurskamrat som också var patentingenjör i Bern, Michele Angelo Besso, så lyckades Einstein bryta barriärerna om absolut tid och rum. Det behövdes nu bara ett par månader för honom att urmjölka de flesta konsekvenserna av den speciella relativitetsteorin, bl a den berömda ekvationen E=mc2. Resultaten mottogs av "Annalen der Physik" i Leipzig den 30 juni år 1905 och artikeln fick den något underliga titeln "Zur Elektrodynamik bewegter Körper". Under de närmsta åren utvecklade hans gamla lärare Hermann Minkowski en mer matematisk beskrivning av den speciella relativitetsteorin, något som Einstein tyckte förstörde vackerheten hos teorin och hånade därför Minkowski för detta. Denna metrik som grundlade begreppet rum-tiden var dock något som Einstein till slut fick erkänna och insåg att han kunde använda i teorin av relativitetsteorin som innefattar gravitationen. Minkowski visade även att (den speciella) relativitetsteorin inte var kompartibel med Newtons mekanik.
Redan år 1907 inledde Einstein jakten på en generellare teori som innehöll den speciella relativitetsteorin som specialfall. Något som lockade var att förklara Merkurius periheliumförflyttning. När han skrev en artikel för "Jahrbuch der Radioaktivität und Elektronik" i november år 1907 insåg han plötsligt följande: "Om en person faller fritt, känner han inte sin egen vikt". Det var ifrån denna tanke (som numera kallas för ekvivalensprincipen) som han utvecklade sin relativistiska teori för gravitationen. Det var inte lätt. Något som krävdes var insikten att både rymden och tiden kröks av massa och att massa påverkas av rymden och tidens krökning. Detta ledde till att teorin plötsligt blev extremt matematisk och enligt Einstein var den speciella relativitetsteorin en barnlek matematiskt sett i jämförelse med utvecklandet av denna nya teori. Då Einstein efter flera mindre professorstjänster på universitetet i Zürich och Prag återvände till ETH för en full professorstjänst i augusti år 1912 fick han hjälp av sin tidigare klasskamrat, Marcel Grossman, som nu var professor i matematik där. Einstein hade runt denna tidpunkt förstått att det krävdes ett nytt matematiskt verktyg för att att utveckla den allmänna relativitetsteorin och tillsammans med Grossmann så började han att utforska differentialgeometrin som visade sig vara det nödvändiga verktyget utvecklad av främst Friedrich Gauss (1777-1855), Bernhard Riemann (1826-1866), Gregorio Ricci-Curbastro (1853-1925) och Tullio Levi-Civita (1873-1941). Denna teori var dock mycket komplicerad och Grossman var inte heller någon expert på differentialgeometri men Einstein var fast bestämd att bemästra dess svårigheter. I april år 1914 fick han en professur vid universitetet i Berlin, som var det vetenskapliga centrat vid denna tidpunkt, utan krav på undervisning. Nu kunde han koncentrera sig på heltid med sin teori och som historien nu förtäljer så lyckades han efter mycket slit till slut med att beskriva rum-tidens krökning matematiskt; något som han publicerade för Preussiska Akademien den 25 november 1915. Einstein var dock inte först med att härleda denna ekvation. Den tyska matematikern David Hilbert (1862-1943) som Einstein tidigare hade besökt i Göttingen lyckades på ett mycket systematiskt sätt att göra detsamma, och resultatet publicerades fem dagar före Einsteins.
Albert Einstein fick Nobelpriset i fysik år 1921 efter en lång tid på kandidatlistan för en uppsats från hans magiska år 1905, om den fotoelektriska effekten där han tillämpade Max Plancks (1858-1919) kvantteori. Han fick även priset för bl a en annan uppsats från detta år i vilken han visade att s k Brownsk rörelse berodde på molekylär verkan. Om den tredje uppsatsen från detta år som gällde hans speciella relativitetsteori som postulerar att ljusets hastighet är konstant i vakuum, och att fysikens lagar är ekvivalenta i samtliga referensramar, specificerade Nobelkommittén explicit att denna inte hade bidragit till deras val av Einstein som pristagare, vilket i efterhand är mycket häpnadsväckande. Likaså med den allmänna relativitetsteorin som han publicerade år 1915 och är en utvidgning av den speciella relativitetsteorin till att även innefatta gravitation orsakad av materia/energi. Denna innehöll flera testbara förutsägelser, som alla under stor uppståndelse bekräftades inom några år, bl a med hjälp av en solförmörkelseexpedition som Arthur Eddington (1882-1944) organiserade. I efterhand har man dock konstaterat att osäkerheten i positionsbestämningen hos stjärnorna runt Solen vid förmörkelsen var allt för stor för att kunna påvisa de positionsförskjutningar som orsakas av relativitetsteorin. Det resultat från denna expedition som bekräftade den allmänna relativitetsteorins riktighet var alltså bara ett önskeresultat.
Einstein var i USA när Hitler kom till makten i Tyskland. Eftersom han var jude beslöt han att inte återvända till sitt hemland. Snart så fick han en professur vid Institute of Advanced Study i Princeton. Resten av sitt liv arbetade han med att förgäves söka efter en enhetlig fältteori, som skulle förena hans relativistiska gravitationslagar med elektromagnetismen Albert Einstein blev även erbjuden att bli Israels president men han tackade nej. Den 18 april år 1955 dog han i Princeton, New Yersey till följd av en brusten blodåder.
Alberts första kärlek hette Marie. Han övergav henne eftersom det blev för känslosamt för honom och han inte kunde koncentrera sig tillräckligt mycket på vetenskapen.
Under sin tid på Zurich tekniska högskola träffade han serbiskan Mileva Maric som gick i samma klass och efter något år gifte de sig.
De fick en flicka kallad Liesl utanför äktenskapet som de troligen adopterade bort.
Albert Einstein och Mileva Maric fick två barn tillsammans inom äktenskapet.
Den äldre sonen Hans Albert (1904-1973) var kallad stenansiktet i skolan för sin förmåga att likt sin far inte visa känslor. Han skulle dock bli en av de främsta vetenskapsmännen/ingenjörerna i världen inom hydraliken genom väldigt hårt arbete, något som fadern hade förordat som den bästa medicinen för att komma över personliga problem. Den yngre sonen Edouard (1910-1965) skulle dock visa sig "överintelligent" samt överkänslig och kunde inte hantera de svåra psykologiska förhållanden som sönerna växte upp med efter det att fadern Albert hade lämnat modern Mileva som därigenom hade fått ett mycket försvagat psyke. Edouard knäcktes av en olycklig kärlek till en äldre kvinna och skulle leva större delen av sitt liv på institutioner för psykologiskt sjuka och behandlas både med elchocker och insulin. Einstein övergav gradvis Mileva i slutet av 1910-talet och började i stället på en affär med Elsa Einstein som var kusin på moderns håll och sysslingen på faderns håll. Elsa skulle dock snabbt inta modersrollen för Albert och klara av hans relationer med allmänheten när han blev världsberömd i slutet av 1910-talet. Elsa hade två döttrar från ett tidigare äktenskap, Ilse och Margot.
Kontakta oss | svensson
